Jag skrev ju om hösttecken igår och idag känns det på riktigt som att det höstens första riktigta höstiga dag här oss oss. Höstens allra första måndag. Jag sitter vid matbordet och tittar ut på en björk som har gula löv på en av grenarna och i TV-rummet sitter vår unge och zappar mellan sin favoritdokumentär om snöleoparder på SVT Play och tecknad Barbie på Netflix. Säger man förresten ens så längre, det kanske man slutade zappa samtidigt som man slutade kolla linjär TV?
Det är alltså höstens första måndag och jag vabbar. Familjen har fått vara frisk hela sommaren, vi har inte varit sjuka sedan i våras och det känns så himla härligt – vi verkar vara förbi småbarnstidens mest akuta vabklabberi. Lovis hade lite feber igår och är lite trött-matt idag så hon får vara hemma – men det går ju inte att klaga på. Tvärtom är det lite mysigt med vab när det inte är så ofta.
Jag planerade upp veckan i alla fall. Sådär som man gör på måndagar. Jag tänkte hålla lite MTB-kurser i oktober så jag ska planera in dem och så ska vi ju köra Hylteleden till helgen så jag petade lite med körschema, planering, rutter och fix kring det. Jag har snackat med Jens från lokala cykelklubben, gänget som utvecklar Hultagärdsbacken ska hjälpa oss med transport av väskor, sällskap på MTB-trails, korvgrillning och lokalkännedom.
Vi kommer att köra Hylteleden i två etapper. Tio mil på lördagen. Från Halmstad till Tiraholm vid sjön Bolmen med stopp vid Hultagärdsbacken där man byggt flowleder och MTB-banor. På söndagen rullar vi Hylteledens kvarstående åtta mil mellan Tiraholm och Halmstad. Elin, Emma och Jenny ska med – ser så fram emot helgen.
I övrigt har jag idag mejlat mejlat med Carolin på Digionomi om att ta ut lön. Hon har aktiverat Visma lön och hon får allt att kännas så enkelt så att jag för första gången sedan 2018 ansökt om vab. Jag har verkligen inte orkat. Jag vet inte hur jag ska göra, jag vet inte vad jag tjänar, jag förstår inte hur det funkar, jag får ångest av rutor att fylla i med siffror. Jag har jobbat igen eller bara accepterat mindre inkomst, det är för meckigt. Men nu gjorde jag det. Så stort.
Och nu: just fokus på inget annat än vab-klabb-mys-pys.
