En lördag på semestern lämnade vi Lovis hos mormor och sedan checkade vi in som mjölnare i Röttle. Kvarnen har fascinerat mig sedan jag var barn och vi bodde i Röttle by, och jag har varit förbi några gånger för att titta. Förra sommaren kikade vi in med hela familjen.
Vi hade tur som träffade Olle och Kerstin på en grillfest i grannbyn förra sommaren. Vi började prata kvarn och det visade sig att de var sommarmjölnare i Röttle. När vi fick frågan om vi ville komma och lära oss blev vi väldigt glada, men det dröjde ett helt år innan vi lyckades tajma en helg.
Det är mäktigt att öppna dammluckan, se vattnet forsa fram i rännan och höra hur kvarnhjulen mullrar igång. När vattenkraften drar runt kvarnstenen låter det nästan som musik, det dunkar rytmiskt. Vi fick lära oss hur det här fungerar – från hur man kan höra på kvarnstenens ljud om man behöver fylla på med ny råg eller vete till hur dammluckor och kvarnhjul fungerar och hur grovleken på mjöl justeras. Det är förstås ett hantverk – det tar mer än en helg att bli fullärd mjölnare.
Just nu renoveras kvarnen. Nya rännor och lite annat, fint att den ska fortsätta få vara i bruk.
Olle och Jimmy i källaren, där det färdiga mjölet landar i säck.
Kvarnhjulen mullrar och i den där bruna säcken – där hamnar mjölet. På våningen ovanför snurrar stenarna.
Nymalet rågmjöl packas i påsar.
Olle justerar grovleken på mjölet.
Kvarnen byggdes kring 1650, som borrkvarn för musköter. Runt 1700 gjordes den om till mjölkvarn och det var fint att prova på ett så gammalt hantverk. Förstå hur det fungerar, fixa med små detaljer som hur man höjer och sänker stenen för olika grovlek på mjöl, att byta spannmål från råg till vete, att höra Olle och Kerstin berätta samtidigt som de involverar unga besökare i att öppna och stänga dammluckor och flytta mjölsäckar.
Vårt hus är ju en gammal kvarnvaktarbostad. Några hundra meters promenad ned i skogen går samma å, Röttleån, som löper förbi Rasmus Kvarn och där låg Brötjemarks dygnkvarn. Av den finns bara fundamentet kvar, men i vårt hem finns en kvarnsten inmurad bredvid vedspisen och många bruksföremål från kvarnen tjänstgör som inredning hos oss. Det bidrar till att det kändes extra värdefullt att få vara mjölnare för en dag.
Några dagar efteråt bakade Jimmy (som bakar bröd varje vecka) veckans matbröd på mjöl vi själva malt. DEN känslan!
