Garagetimmar

Det blir många timmar i garaget just nu. Tror aldrig jag varit så opepp på att cykla ute som jag är den här vintern – men det känns dock relativt normalt att ha en svacka. Hur många år har jag cyklat egentligen? Hur många mil har jag frusit om fötterna?

Tror det är en grej med att vara fyrtioplus – det ska vara värt det på ett helt annat vis och det gäller inte bara träninga. Det gäller allt. Man har liksom testat, prövat, envist försökt anpassa, frusit, dragit in magen och lyssnat på skit så det räcker och blir över.

Ska jag köra ute ska det vara härligt – annars väljer jag hellre inne med kortare ställtid och mer tid till annat. Ska jag göra något annat ska det vara värt och börjar någon snacka bullshit – ja, då har jag verkligen varken tid eller tålamod.

Idag körde jag Zwiftrace. Igår vaskade jag utomhusdistans till förmån för skridskor med Jimmy. Nöjd så.