I helgen fick jag chansen att prova hur det är att köra enduro, med nummerlapp, på en e-bike. Vilken galen grej va? Att tacka nej när livet såg till att den möjligheten inträffade var inte på fråga, får man chansen att testa något nytt tar man den – det är min filosofi.
Hur svårt kan det vara, tänkte jag när Philip hörde av sig och berättade att Simon kunde ta med sig en demohoj från GASGAS till Götaland Enduro Series #1 på IKHP. Jag var inte så dåligt kaxig – trodde det skulle vara en bit kaka att ta sig igenom det här.
Att köra e-bike är verkligen coolt, jag är positivt överraskad av känslan. Det här är något som fått fördomar i onödan, det är liksom inte så att man sitter och åker moped och har allt gratis, cyklisten måste fortfarande jobba. Lite mindre såklart – det går att ta sig uppför varv efter varv på ett helt annat vis än om man kör en vanlig hoj, men trött, jodå – det blir man. Det här öppnar upp för fler cyklister och det skapar möjlighet att köra tillsammans om man är på olika nivå på ett helt annat vis.
För mig som XC-cyklist var det en tuff utmaning. Jag trodde jag skulle bröta på fint och istället blev jag ganska rädd och osäker och kände mig rätt liten och utsatt. Körde b-spår med endurohojen där jag kör a-spår med min xc-hoj. Hade dessutom kört fortare med min xc-hoj. Tyngden och sittpositionen kändes ovan och den här cykeln krävde helt andra saker av mig.
Saker jag inte hann lära mig på ett träningspass. En av de mer rutinerade e-bike-åkarna skickade ett mess efteråt och sa att det behövs en fem-sex pass innan man är van vid en sådan här “best” och det hjälpte mitt självförtroende i rätt riktning. Att ställa stora krav på sig själv när allt är nytt – så typiskt mig.
Jag gillar tävlingsformatet enduro. Det är fullt av gott snack på transporterna mellan delsträckorna och stämningen är familjär. Skulle absolut vilja köra mer – men också träna mer. Jag är ingen talang, jag är många timmars nötande – det skulle jag behöva på en endurohoj också om jag skulle tävla mer. Jag gillar också Götaland Enduro Series – det är tävlingar som alla kan köra, lågt insteg och mycket cykelglädje.
Känner mig glad att jag tackade ja utan att tänka efter – jag har lärt mig mycket nytt i helgen och det är ju ändå bland det bästa som finns. Att upptäcka, lära sig och utmana på hoj – tack livet.