Förra veckan levde jag drömliv på så många plan. Fantasiliv som Sara Rönne skulle sagt – ett liv som är resultatet av långsiktigt, hårt och målinriktat arbete på många plan under lång tid. Ett liv som är exakt som jag vill ha det.*
Maj är alltid intensivt. Plötsligt händer ALLT. Det är tävlingar, event, många konsultuppdrag som ska vara färdiga innan sommaren, mycket helgdagar, träningar, coachningar som drar igång och så vill man ju gärna fixa hemma med. Trädgård och cykelvård ska ha sitt. Liksom familjen.
En måndag mitt i drömlivet ringde de från skolan mitt i min friskvårdstimme på gymmet. Jag har många friskvårdstimmar på mitt företag, det krävs liksom för att orka. Det var bara att lyfta klart, checka ut, hämta och sticka och köpa glass åt en tjej som var mer pollenallergi-typisk än förkyld. Men det är ju inte lätt för skolan att veta.
Vabbade tisdag och sedan var Lovis tillräckligt pigg för att hänga med på träningen med GBOK. Vi övade kurvor, att cykla stående och balans med barnen i en timme innan jag gjorde igångdrag på vägen hem.
Onsdag var nämligen tävlingsdag. Första maj-loppet i Kvänum. Då stämde allting och vi skulle bara köra två varv så jag matade på allt jag hade från start. Låg på hjul, körde om, hängde av, kollade mig fundersamt bakåt och undrade vad som hänt tills hejaklacken av kids längs med banan börjar vråla “DU VINNER DET HÄR, DU VINNER DET HÄR!”. Det gjorde jag. JAG VANN. Överst på pallen med överlägsen marginal, det var galet kul.
Torsdag blev ett äventyr i Göteborg. Jag mötte Emma, Carolin, Sanna, Ingrid, Merve och Agnes i Skatås och vi körde intervaller på loopar av Swecup-tävlingsbanan. Nyp mig i armen – att få köra teknik och fart med sådana grymma kvinnor, galet fint. Efter det – blev det avstämning med Emma på Aktivitus i Kviberg, sedan träffade jag min syster som bor i pappas barndomshoods, Kortedala.
I fredags skulle jag ha kontorsdag men hann knappt börja den innan skolan ringde. Dags för vab igen, stackars liten hade fått ögoninflammation. Hujedamig. Vi körde hemmahäng och kolhydratsladdning ihop.
Lördag var tävlingsdag igen. Bilen rullade tidigt mot Billingeracet och oj vad fint det var. Har undvikit långlopp ganska många år men känner att jag är sugen på det igen och känner mig så glad över att den peppiga, omtänksamma stämningen är tillbaka i startfållan. Så mycket starka tjejer som bryr sig om varandra oavsett klubbtillhörighet och ambition, underbart. Jag körde riktigt bra, var stark och hade kul.
I söndags var det dags för årets första coachningspass – två tjejer från Helsingborg som fått ett presentkort i julklapp kom till Grännaberget och fick lära sig mer om grundläggande MTB-teknik. Så kul att vara igång igen. Efter det åkte vi på hönsmarknad med farsgubben och Lovis bonusmormor, men hönsen var slut. Vi köpte te och godis till oss och foder till hönsen och framemot kvällen köpte vi två Hedemorakycklingar på en gård en kilometer hemifrån.
Varenda en av dehär dagarna hade egentligen förtjänat sitt eget blogginlägg men har man mycket att göra är det också viktigt att ha mycket återhämtning, så jag har prioriterat att göra ingenting med den tid som blir över.
Det fortsätter vara intensivt någon vecka till – och att ha mycket att göra är ingenting jag strävar efter eller tycker känns som status, så jag planerar in lugn och återhämtning både före och efter en sådan här period. Livet blir inte lugnt av sig självt – man måste jobba för att det ska hända på samma sätt som man måste jobba för att roliga, spännande och utmanande saker ska hända.
*Va? Vill man ha vab? Alltså, ja – vår familj är en del av mitt drömliv, kan inte tänka mig något finare än att ha vår Lovis oavsett om det är vab och klabb eller pepp och äventyr.
3 comments
Hurra för drömliv!
Låter underbart alltihop.
Drömliv är grejen!