Hökensås tur och retur

Vi cyklade ett äventyr idag. Sju starka tjejer, tretton mil, ettusentvåhundrafemtio höjdmeter. Från Huskvarna till Hökensås på andra sidan Vättern. Och tillbaka. Det var definitivt ett av årets bästa distanspass. Och nu är jag absolut trött i benen.

Vi började med att rulla från Huskvarna till Jönköping längs med Vättern och stigarna längs sjön från Jönköping till Bankeryd. Vi stannade en snabbis vid Tjuvanabben och vi körde genom vackra hamnen vid Domsand. Jag försökte få med hela gänget på en gruppbild men röststyrningen på GoPron funkade dåligt i vind- och vattenbrus. Men någon sorts groupie där Anna, Elin, Karin, Marie, Jessica, Jenny och jag var med samtidigt blev det i alla fall.

Efter lite asfaltstransport svängde vi in på Västra Vätterlededen och stigarna började bli sandiga. Det är typiskt Hökensås – tallmostigar med mycket sand. Det finns många fiskesjöar och mängder av lingonris – vi brukade plocka lingon här med morfar när jag var liten.

Naturligtvis körde vi fel. Jag ger Garmin noll poäng när det gäller navigation i skog. Marie och Elin däremot, de är full pott när det gäller att hitta rätt igen, hundra poäng var. Marie kollade kartan, Elin kollade var Daniel väntade på oss med depå – klungan bytte håll på stigarna och vips så var vi rätt igen. Och så gjorde vi om proceduren ett par-tre gånger.

Igår bestämde jag mig för att klippa av håret minst en decimeter men dagens hjälmfläta blev ändå snygg ser jag nu, det kanske får vara långt ett tag till.

Vi hittade rätt väg efter lite bök och stök och det var tur för vi började bli hungriga. Vid Hökensås camping väntade Daniel som tagit husbilen dit och dukat upp en depå i absolut världsklass. Vi hade cyklat över tre timmar när vi kom fram – det var ljuvligt att dricka en cola, äta macka och trycka godis. Vet inte när en cola var så god senast. Eller en av Elins hemgjorda dadelbollar och äggmuffinsar.

Sedan cyklade vi MTB-spåret på Hökensås. Inte riktigt hela eftersom vi körde bort oss lite i början – vi skulle rullat ena halvan innan depån. Men enligt Jessica som kört där tidigare blev det i alla fall den finaste sträckan. Stigar som slingar sig genom tallskog, grusvägar och cykling på åsar. Vackert, lättcyklat, roligt!

Makalöst fin dag i sadeln. Det tog sex och en halv timme att köra tretton MTB-mil. På hemvägen brände vi av en hel del transport på asfalt men det är ju liksom fint, då hinner man snacka på ett annat sätt än man gör på stigarna.

Jag tycker det är lyxigt att ha starka vänner att köra cykel med och jag hoppas att vi får till fler äventyr som liknar detta i sommar.