Det var som om att jag gick in i en bubbla efter Isabike. Det var raka vägen hem och fokusbyte till beredskap i kombination med ett stort kommunikationsuppdrag med tight deadline. Naturligtvis hade jag inte en tight deadline från början men jag kommer sällan igång förrän det är absolut nödvändigt. Nu är jobbet gjort och det tog precis tiden mellan hägg och syren. Pjuh.
I samma bubbla har jag avverkat en förkylning och kommit igång med träningen igen. Svurit över att en och en halv månad av krasher, vurpor, trasig kropp och trasigt material tagit hårt på formen men samtidigt känt mig glad över att vara igång igen.
Jag har sovit och skrivit och skrivit och skrivit och sovit och tränat lite lätt och skrivit ännu mer och nu är jag glad att jag har några dagar med lite annat att göra. När sådana här bubblor spricker är det gött, det är stolthet och lättnad och snart fokus mot nästa bubbla.
Jag skriver mycket i huvudet när jag är inne i intensiva perioder. Men får sällan ut det och det är bilderna det hänger upp sig på. Jag vill ha fina bilder. Eller inga bilder alls, det hade varit bra om bloggen hade ett läge där jag kunde göra fina inlägg utan bilder. Bara rubrik och text. Men idag tog jag en bild bara för att – efter avklarat träningspass i uterummet. Så att jag skulle kunna skriva om egentligen alls ingenting förutom bubblan mellan hägg och syren.
