I morgon cyklar jag 60 kilometer skog och grusväg i tävlingsklass. Att jag löste elitlicens när jag kanske hör bättre hemma i sportklasserna handlar om att jag måste göra upp med 19-åringen som aldrig vågade. Som anmälde sig och bangade, anmälde sig och bangade, anmälde sig och bangade. Jag har alltid undrat hur det hade gått om jag vågat. Och alltid stört mig på att jag har så dåliga tävlingsnerver.

I morgon är det hur som helst dags. Kolmårdsbiken. (Varning, hemsidan låter) Att jag tar mig runt banan är det ingen tvekan om, hur jag placerar mig får bli sekundärt.

Formen då? Har jag lyckats med att toppa den? Njae. Körde träning med klubben igår och det är ju inte som det ska. Jag är långsam, seg och har enorma problem med mjölksyra. Har lite lagom ont i benet och skitont i nacken. Vaknade med ont i nacke och rygg i går efter att ha suttit och vridit mig mot en konferencier under en hel middag. Fys- och Rehabkliniken fick massera en halvtimma och i morgon lär det bli Voltaren Gel (mot bättre vetande) både här och där.

Nästa vecka ska jag cykla omkring lite för mig själv för att påminna mig om varför jag gör det. För att det är så himla roligt!