Hittar mig själv i slutklämmen på en film från Vasaloppet om den fantastiska sommarveckan. Den ÄR fantastisk, och jag tycker att jag gör ett fantastiskt jobb med att dölja min otroliga besvikelse över långsamt lopp. Trött, hungrig, kinkig och med mascara långt ned på kinderna. Det blir revansch på mig själv i höst hoppas jag!
Kika här (3.26 in i klippet)
