I går var jag förbi Tobbe på Ryggcity – den bästa sjukgymnasten någonsin (som dessutom har det goda omdömet att regelbundet använda Byråkreativ Reklambyrå för sina utskick, det känns så grymt bra att unga företagare använder varandras tjänster).
Jag har löparknä. Det hade jag ju redan förstått tack vare duktiga vänner och google. Det är, för att citera Tobbe, “inte det bästa man kan drabbas av”, men det kan bli bra med tur och envishet. Stretchövningar, lite bannor för att jag slarvat med mina stabiliseringsövningar (herregud, har ju inte varit på gymmet på hela sommaren), utökat balansplatteprogram (slarvat där också, fyyyy på mig), och ett trappstegsprogram. Man kan ju inte springa en mara direkt när man inte löptränat ordentligt och regelbundet på länge. Typiskt mig att försöka.
Nu blir det korta pass, intervaller, långsam påbyggnad av distanserna. Just nu max nio km eftersom det är vid nio km det brukar börja göra ont. Sedan är det verkligen dags för nya skor. Har haft mina alldeles för länge…
