Njae…tog det ganska lugnt. Fick ingen ordning på andningen och benen var tunga som bly i går när Norrköpings Triathlon körde träningstävling i duathlon vid Bråvikens kanotklubb i Lindö. Maria och Björn följde med, det tyckte jag var himla kul – det förgyller vardagen med fina träningskompisar.
Ryggcity-Tobbe har ju rekommenderat korta pass, intervaller och alternativ träning i kombination med styrka, stretch och excentriska övningar för att bli av (hoppas, hoppas, hoppas) med löparknäet – det tolkar jag som att duathlon är en sjukt bra idé. Hade lite, lite ont efter första 3,8 löpning, det var guld att sätta sig på cykeln, och kände inte mycket på andra löpningen. Ingen smärta, bara att det var ansträngt, och eftersom varken andning eller puls eller ork var som den skulle kunde jag inte så mycket annat än att tänka positiva tankar, njuta av Lindös gudomligt vackra löpspår (skog, lite havsutsikt, lagom kuperat, härligt fjädrande stigar) och koncentrera sig på att hålla andningen i schack. Tog det lugnt och fint i bytena också, jag kan och får inte stressa med någonting. Galet. Kul pulsdiagram dock, man ser bytena och vändningara på cykel.
2 comments
Rrrrrroligt!
Visst är det konstigt med bytena, man har svårt att hålla rätt på kroppen! 🙂
Det är fascinerande med bytena, hur kroppen liksom blir lite förbannat chockad och undrar, vafan, vad gör du nu då – övergår till lite trött geleaktigt motarbetande och sedan lossnar det. Älskar bytena!