Det där med att jag ofta gör först och tänker sedan, åtminstone när det gäller allt som inte är jobb, försätter mig i en och annan ickeplanerad situation. Idag la jag till en kvart extra i planeringen (tyckte allt jag tog i rejält där) gällande transportsträcka till Jursla och träningstävling med Kolmårdens MTB och det gick ju naturligtvis fullständigt åt skogen i skogen.
På första biten grusväg hade bilarna packat snön så att under en liten hårdare skorpa fanns ett löst lager opackad snö. MTB-däck med dubbar äter sig lätt igenom skorpan så man istället för att få fäste mest sladdar runt och får allehanda mindre graciösa bredställ.
Trampade mig envist upp till Östgötaleden, såg hur mycket lös snö det låg på den, sket i det – tänkte att det är ju inte så långt över till Ågelsjön härifrån och sen kan jag nog hitta lite plogad väg hela vägen till Jursla. Jomentjena. Kom väl ett par hundra meter sedan la jag ner, vände och hittade lite plogad väg att köra på istället. Funderade över att åka hem och ta bilen bort men jag hade ändå inte hunnit fram förrän resten varit ute och snurrat på banan.
Det blev ett halvdant pass istället – genom vackert vinterlandskap, så det duger ju. Fötterna frös fort av allt ramlande i snö, så jag nöjde mig med två timmars rulltid innan jag stack hem. Det blir ju trots allt bancykling inomhus ikväll!
Här tog det stopp. Som att cykla i sand. Eller precis som det var – som att cykla i snö. Kom ingenstans, några meter i taget med hjälp av envishet, tjejklinga och hög kadens men det var liksom inte värt det.
Ser ut som en fotboll i den här hjälmen. Är väldigt fåfäng och vill ha en ny.
Ni ser ju. Kolla spåren – som det slirade på detta underlag. Önskade mig en snöskoter!
Guld att komma hem till det här!
