Idag har jag knarkat stig. Jag har ökat längden på mina pass nu – och idag ville jag ha ett så roligt pass som bara möjligt, där tiden jag var ute var viktigare än att försöka cykla snabbt, och då blir det ju stig. Stenar och rötter, ojämnheter och lerpölar, knixiga passager och knöliga uppförsbackar eller utförslöpor är så himla roligt. Det är kul att stå på allt vad man har en stund, det är kul att försöka hitta den allra bästa vägen för hjulen, det är kanske inte helt kul att ramla – men det jämnar ut sig när man får in det där härliga flytet i körningen. Så lite luft i däcken som det bara går och några mil brötiga skogsstigar – himmel!
Martin tog en långpromenad ungefär samtidigt som jag stack iväg och vi stämde träff två timmar senare. Det blev termoskaffe och en banan på en solig berghäll tillsammans, och vi kände oss ganska nöjda med att kunna göra varsin sak och ändå dela lite tid.
Förra söndagen körde jag ett distanspass med norrköpingsgrabbarna – och under veckan har SubXX-brudarna postat flitigt från träningarna runt om i landet. Börjar känna mig mer och mer taggad och ser fram emot att dra ihop Östgöta-filialen för träningar framöver. Funderar även på att sticka upp och köra med Stockholmstjejerna snart – mycket kul träningar där uppe. Den här veckan fortsätter dock skogstokigheterna – träningsläger med IKHP i Danmark, åker till Huskvarna på onsdag och på torsdag fyller vi bilen med cyklar och vältränade ben – kommer att bli så himla kul!
Dagens bästa. Martin tänker ta en bild när jag ska iväg efter vår kaffepaus. Jag kör graciöst ner i leran på botten av en vattenpöl och fastnar. Det är viktigt att visa sina bästa tricks på bild.
