Pratat Vätternrundan med morfar över telefon ikväll. 1972 körde han på elva timmar men tycker att det var en baggis eftersom han hade tre växlar att välja mellan. Sina första rundor körde han på gammelmorfars oväxlade cykel. Det tog 14-15 timmar. Morfar berättar med värme i rösten på sin klingande Småländska medans mormor fäller en och annan kommentar i bakgrunden. “Jag tränade mycket. Gick upp varje lördag vid fyrasnåret och cyklade till Tranås och vände (10 mil), sedan satt det fint att komma hem och få sig lite frukost till livs”. Respekt. Långt innan en dotterdotter fick rådet att köra tretimmars distanspass på fastande mage med bara vatten i flaskorna. Morfars bästa tips för att klara sig igenom rundan? Det är enkelt: “Tänk på att inte stanna för länge i depå – en blir så stel i bena om en står still en massa.”
I början gick Vätternrundan åt andra hållet – och man fick en broschyr med alla resultat i. Han har sparat dem, och lovat att jag ska få kika inäst jag är förbi. Plaketterna hänger fint uppspikade i hallen, tror det blev sex rundor innan magkrångel satte stopp för morfars långcyklande och mormor berättar ofta stolt att morfar, det är en sportig kille det – han hade kunnat gå långt om han fått åka runt och cykla. “Och förresten, när din mor cyklade rundan tände vi alltid en lampa i fönstret (de bor mellan Gränna och Jönköping) så hon skulle se att vi tänkte på henne fastän vi sov, vi tänkte göra det när du kör också. Jaha, ska du cykla på dagen? Som de där snabba som vi såg förra året, det var värst det.” Älskade morföräldrar.
2 comments
Sju rundor har han! Och den där lampan värmde inombords… liksom ett par torra yllevantar en kall och regning runda
Hittade din blogg på subxx fb-sida. Ska också köra vättern i sommar. Så din blogg kommer att bli kul att läsa 🙂 Snart blir det premiär för min racer här i Umeå 🙂