Alla har vätternpanik. I alla läger, oavsett vad man ska köra i för konstallation. Jag är jättenervös och battlar sömnbrist och försöker tänka på annat. I fina SubXX-gänget finns det dock pärlor som vet precis vad som behövs. Strategin är klar, vi vet när vi får ny vätska och hur vi ska köra. Vi har bokat middag och försnack, ser fram emot att träffas, cykla och förhoppningsvis hänga tillsammans efteråt. Jag har bestämt hur jag ska äta och dricka, accepterat att jag inte kan göra mer åt formen utan bara göra mitt allra bästa så länge som möjligt. Vad mer kan man önska? Jo – ett gott skratt – och just ett sådant postades i vårt forum ikväll. Fantastiskt bra mot vätternpaniken.
“Hade vi cyklat åt andra hållet hade jag legat först nu”