Hoppa istället för rejsa?

Jag trampar till på min racer – den sticker iväg. Jag trampar till på min mtb – det händer ingenting. Den gnisslar, glappar och är utsliten.

Hade väldigt gärna kört Ränneslätt idag men jag kan inte uppbåda envishet nog att vara frustrerad på cykel i ett helt långlopp. Det blir inga fler tävlingar på härken. Dramatiken är hög, långloppen är ju som bekant ett gift jag inte kan få nog av och har nyligen upptäckt att det är förbaskat kul med XC-tävlingar också – men jag vill ju att det ska kännas ungefär som på Billingeracet i år – det ska vara jobbigt att cykla men cykeln ska inte vara jobbig. Inte som på Hökensåsracet där jag fick försöka köra på samma växel hela tiden för att fram och bak inte synkar när det glappar. Visst – det behöver inte vara en scott-värsting som jag fick låna Billingeracet; men den kan ju i alla fall vilja rulla framåt när man trampar och ha bromsok som går att centrera, och kanske fungerande växlar – det vore kalas.

En del har påpekat att det är väl bara att köpa en ny på avbetalning, men jag letar ju jobb – och magkänslan säger bestämt ifrån: man skaffar sig inte prylar på avbetalning om man inte har ett jobb, så jag får vänta lite. Vänta är som bekant min sämsta gren, och det man är dålig på ska man ju träna mer.

Men. Så länge cykelskrället håller ihop hyfsat går den ju och träna på – och på träning väntar folk oftast på mig så då får jag vara med och leka ändå. OCH – jag har en cykel som jag inte behöver vara rädd för att krascha med – dags att ta tag i det där med att lära sig hoppa över saker och köra på bakhjulet. Grymma klubbkompisen Jimmy har lärt mig att få upp framhjulet en bit över marken i alla fall; nu ska jag banne mig lära mig ordentligt. Och att hoppa över saker i stil med mindre stockar vore skojigt. Det kan bli några festliga inlägg om blåmärken och skrapsår framöver. Nu tänker vi positivt – om man inte rejsar får man väl hoppa!

Vi var ett härligt gäng som körde en solig och lerig stigfinnartur i Kolmårdsskogar i går.

Nöjd med att benen börjar se ut som MTB-ben igen efter vårens fokuserande på racercykel! Så här ska man se ut efter träning!

Glad, svettig och skitig. 

Jodå – MTB-folk fikacyklar också. Här vankas kartläsning och kaffepaus vid Sörsjöns Camping.