Jag är rädd för följande: vatten där jag inte ser botten, båtar, båtar i hög fart, båtar i hög fart på vatten där jag inte ser botten, slemmiga saker som flyter omkring i vatten där jag inte ser botten, att ramla ur en båt som åker fort i vatten med slemmiga saker där jag inte ser botten. Nämnde jag att jag formligen avskyr båtar? Jamen ni fattar. Badar gör jag väldigt gärna men helst hemma i Vättern eftersom jag där ser botten. Fånigt värre.
Men ändå, bestämde mig för att besegra lite rädslor och testa det där med wakeboard. Hyperventilerade en stund när jag hoppade från båt ner i mörkt vatten och landade bredvid slemmig flytande vasspinne. Det bara låste sig i en herrans massa värdelös panik. Fick tag i en lugnande hand från båten, spenderade fem minuter (kändes som fem timmar) åt att sluta hyperventilera och börja andas igen, bet ihop, tog mig samman och i samma sekund som jag faktiskt var lugn nog att spänna fast wakeboarden på fötterna var det inga problem längre. Visserligen kom jag aldrig upp på den förbaskade brädan. Jag gjorde rätt många försök, fick öva på att hantera kallsupar i läskigt svart vatten samtidigt som läskig båt vänder närmar sig i hög fart och hade närgångna encounters med random omkringflytande vasstrån – men att jag kom upp var inte det viktigtaste; det viktigaste var att jag kom i det j-la vattnet och lugnade ner mig tillräckligt för att försöka. Idag blev jag lite coolare. Nöjd. Och inäst tar jag mig nog upp på brädan också.
1 comment
Håller med om att det är läskigt när men inte ser botten. Själv föredra jag pool. Där är det varken växter eller läskiga fiskar man inte se.