Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-kurs/guidning
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
  • Boka MTB-kurs/guidning
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Elna Dahlstrand
Elna Dahlstrand Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-kurs/guidning
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
1K
4K
720
0
  • Cykelblogg

Hör man hejaropen?

  • 19 september, 2012
Total
0
Shares
0
0
0

Min syster var med och hejade på mig i Hallby i helgen. Det tyckte jag var alldeles särskilt roligt eftersom hon egentligen inte är intresserad av cykel. Det gjorde mig riktigt glad att hon följde med och peppade under loppet och tillsammans med Martin, mamma & Christer tålmodigt väntade på en försenad prisutdelning.

Efteråt frågade hon om man hör hejaropen när man kör. ATT man gör, varenda litet hejarop man får när man kör ett lopp petar in lite extra energi i benen och alldeles extra bra blir det när man hör sina nära och kära ropa. Jag hade ett fantastiskt publikstöd – hörde hejarop nästan hela tiden, både från klubbkamrater och folk från andra klubbar, från funktionärer och från min familj. Jag vet inte hur det är när man kör på elitnivå men på gör-det-för-det-är-skoj-nivå hinner jag både höra och bli peppad av ropen. Och även om man inte hinner titta upp för att se vem som hejar på en hör man dem. Hjärtat slår en lyckovolt i bröstet och följden blir lite extra syresättning som gör att benen orkar fastän det svider i dem.

I branta, jobbiga uppförsbackar och på svåra ställen gör det extra nytta. Man tar i lite mer än man trodde att man kunde och man vågar fastän det kanske känns lite läskigt. Dessutom blir det härlig stämning när det tjoas kring banan!

Den här suddiga bilden tog min syster från en bro som gick över spåret. Jag hörde att hon stod där och tjoade och blev lite starkare av det! Foto: Helga Dahlstrand

Syrran fotar från bro över tävlingsspåret

Ytterligare bevis på att påhejning hjälper. Cyklar väl runt med ett leende på läpparna fastän det är superjobbigt! Foto: Eskil Laago, Hallby MTB

Påhejad och glad!

0
Total
0
Shares
Share 0
Tweet 0
Pin it 0
Liknande inlägg
  • Cykel
  • Mountainbike
  • MTB
  • Tävling
Elna

Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Hon bor i en liten by strax utanför Huskvarna och cyklar både i skog och på landsväg. Hon tävlar gärna på MTB och älskar utmaningarna lika mycket som naturupplevelserna och brinner för att inspirera fler att upptäcka cykel.

Previous Article
  • Cykelblogg

En instängd helkväll

  • 18 september, 2012
LÄS MER
Next Article
  • Cykelblogg

Cykelvasamålet 2013

  • 20 september, 2012
LÄS MER
Du kanske också gillar
LÄS MER
  • Cykelblogg

En vecka till årets första MTB-guidning

  • 5 mars, 2021
Drömmen om outdoor Gränna
LÄS MER
  • Cykelblogg

Drömmen om att göra om ett polkagriskokeri till outdoorföretag

  • 4 mars, 2021
Skateskidor
LÄS MER
  • Cykelblogg

En ny vinterkärlek: skateskidor

  • 1 mars, 2021
LÄS MER
  • Cykelblogg

Cykellycka. Så mycket cykellycka.

  • 6 februari, 2021
LÄS MER
  • Cykelblogg

Vabruary early bird: isjakt med Lovis

  • 27 januari, 2021
LÄS MER
  • Cykelblogg

Hurra för fyrtio poddar och tre år

  • 25 januari, 2021
LÄS MER
  • Cykelblogg

Inomhustimmarna

  • 21 januari, 2021
LÄS MER
  • Cykelblogg

Trainerns trygga gungande

  • 11 januari, 2021
8 comments
  1. Katja skriver:
    19 september, 2012 kl. 10:31

    Åh sånt gör ju så mycket. Duktiga dig!

    Svara
    1. elna skriver:
      19 september, 2012 kl. 19:11

      Det gör ju det! Tack 🙂

      Svara
  2. Gustav Larsson skriver:
    19 september, 2012 kl. 11:43

    Hoppas du inte hörde när jag råkade ropa att du hade ett varv kvar när du var inne på sista varvet. Trodde damklassen körde 4 varv också…

    Svara
    1. elna skriver:
      19 september, 2012 kl. 19:10

      Gustav, jag hörde men misstolkade det hela rätt och tänkte att du menade att jag det varvet jag körde var varvet jag hade kvar. Så ingen större skada skedd där, tvärtom! 🙂

      Svara
  3. Helena Enqvist skriver:
    19 september, 2012 kl. 21:17

    Du beskriver det så bra! Att hejjaropen hjälper!! Jag är ett känsligt stycke och brukar gråta en skvätt för att någon tar sig tid att hejja på mig:)

    Svara
    1. elna skriver:
      19 september, 2012 kl. 21:27

      Du är inte ensam om att vara ett känsligt stycke! Jag torkar alltid bort några tårar under lopp, ju längre desto fler!

      Svara
  4. Pingback: Wåffelcrossen sista deltävlingen | Anna Jansson
  5. Pingback: Mina bästa träningstips #2 | elna dahlstrand

Kommentera gärna, då blir jag glad! Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-kurs/guidning
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Cykellycka, mjölksyra & äventyr

Input your search keywords and press Enter.