Min syster var med och hejade på mig i Hallby i helgen. Det tyckte jag var alldeles särskilt roligt eftersom hon egentligen inte är intresserad av cykel. Det gjorde mig riktigt glad att hon följde med och peppade under loppet och tillsammans med Martin, mamma & Christer tålmodigt väntade på en försenad prisutdelning.
Efteråt frågade hon om man hör hejaropen när man kör. ATT man gör, varenda litet hejarop man får när man kör ett lopp petar in lite extra energi i benen och alldeles extra bra blir det när man hör sina nära och kära ropa. Jag hade ett fantastiskt publikstöd – hörde hejarop nästan hela tiden, både från klubbkamrater och folk från andra klubbar, från funktionärer och från min familj. Jag vet inte hur det är när man kör på elitnivå men på gör-det-för-det-är-skoj-nivå hinner jag både höra och bli peppad av ropen. Och även om man inte hinner titta upp för att se vem som hejar på en hör man dem. Hjärtat slår en lyckovolt i bröstet och följden blir lite extra syresättning som gör att benen orkar fastän det svider i dem.
I branta, jobbiga uppförsbackar och på svåra ställen gör det extra nytta. Man tar i lite mer än man trodde att man kunde och man vågar fastän det kanske känns lite läskigt. Dessutom blir det härlig stämning när det tjoas kring banan!
Den här suddiga bilden tog min syster från en bro som gick över spåret. Jag hörde att hon stod där och tjoade och blev lite starkare av det! Foto: Helga Dahlstrand
Ytterligare bevis på att påhejning hjälper. Cyklar väl runt med ett leende på läpparna fastän det är superjobbigt! Foto: Eskil Laago, Hallby MTB
8 comments
Åh sånt gör ju så mycket. Duktiga dig!
Det gör ju det! Tack 🙂
Hoppas du inte hörde när jag råkade ropa att du hade ett varv kvar när du var inne på sista varvet. Trodde damklassen körde 4 varv också…
Gustav, jag hörde men misstolkade det hela rätt och tänkte att du menade att jag det varvet jag körde var varvet jag hade kvar. Så ingen större skada skedd där, tvärtom! 🙂
Du beskriver det så bra! Att hejjaropen hjälper!! Jag är ett känsligt stycke och brukar gråta en skvätt för att någon tar sig tid att hejja på mig:)
Du är inte ensam om att vara ett känsligt stycke! Jag torkar alltid bort några tårar under lopp, ju längre desto fler!