Har väl slarvat med styrketräningen ett bra tag. Både rehab/prehab för mina veklingar till knän och vanlig styrka. Om jag ska hålla för 2013 års planer (som inte innefattar trettio snabba mil på asfalt runt sjö) måste jag vara stark. Och så vill jag kunna lyfta min cykel rakt ut med en hand. Inte nödvändigt på något vis – men kul.
I förmiddags tränade jag med Tobbe. Cyklade asfaltshoj till och från gymmet där vi körde armar, rygg och core. Förvånad över hur mycket armstyrka som försvunnit – men inte konstigt – slarvar man så slarvar man. Efter passet var det tungt att bära racern uppför trapporna, och om ett par dagar kommer jag att ha världens träningsvärk. Idag blev jag starkare!
8 comments
Kul att ha en sparringkompis på gymmet! Det skulle jag också behöva. Grymt jobbat, Elna – nu gasar vi mot 2013! :o)
Ja, full fräs mot 2013! Det blir nog ett riktigt bra år det, och jag hoppas vi får chans att cykla ihop igen då. En klossnojare och en sadelnojjare 😉
Härligt jobbat Elna!
Varför ska det vara så svårt att inte slarva med styrkan när det är så roligt bara man tar sig dit?
Tack! Två viktiga faktorer för att jag ska komma iväg till gymmet är bra träningssällskap och att cykelpendla dit. Får man bara cykla lite blir allting roligare 😉
Träningsvärk är bästa värken! Då vet man att man gjort något vettigt 🙂
Ett kvitto på att man tagit i ordentligt och blivit av med lite vekhet. Jag gillar’t!
Härligt med styrketräning!! 🙂
Ja, det är inte så dumt ändå – och man har ju så stor nytta av det!