Min lerigaste pallplats!

Tvåa i D30 och trea i maxiklassen. Och den lerigaste leran jag någonsin cyklat i. Galet lerigt! Man bara gled, noll koll på cykeln, särskilt bakhjulet levde sitt eget liv med förkärlek till att glida iväg åt höger – mamma langade vatten att skölja kassetten med, hjälpte knappt. Rekord i vurpor på tävling gör min del, många blåmärken! Även rekord i att springa bredvid cykel samt gräva bort lerkokor som gjorde att hjulen knappt snurrade. Men jag hade rätt kul ändå! Låg på allt jag orkade i början, fick lugna ned mig efter två varv – insåg att allt springande & ramlande gick rätt hårt åt min stackars menisk. Men ändå – det var verkligen roligt. Och verkligen, verkligen lerigt!