Det där med trappor då? Jag har utvecklats enormt mycket tekniskt i år – och för några veckor sedan tog jag tag i hjärnspöket rörande trappor. Man cyklar nedför trappor. Punkt.
I fredags var Jimmy och jag och körde MTB inne i Norrköping. Vi började med att testa några hopp som finns på Himmelstalund och körde sedan mot Vrinneviskogen via promenaden kring strömmen inne i stan. Ett vackert promenadstråk längs med Motala Ström där många trappor angränsar från gatorna till stigen. Bland annat trappan i bakgrunden – och jag cyklade minsann nedför den. Fick lura psyket lite grann och börja med den nedersta delen, lägga på ytterligare en och till sist köra alla tre etapperna. Lätt som en plätt – det sitter bara i huvudet, när man väl tar sitt djupa andetag och kör är det ingenting. Nästan så man blir lite full i skratt åt sig själv; tyckte jag verkligen att det där verkade läskigt?
3 comments
Oj vad jag känner igen det där! Ögat och hjärnan vill gärna luras, för väl på cykeln är det inte ens hälften så farligt som det ser ut. Bra jobbat! Det är inte det lättaste att övervinna sitt eget psyke.
Ja, visst är det så! Efteråt står man där och skakar lite på huvudet åt sig själv över att man ens tyckte att det verkade svårt. Har kommit på att det brukar bli lättare om man delar upp i etapper!