Blåmärken och guld

Det här med mina ben då? Som just nu och för det mesta är täcka med blåmärken och skrapsår? Min man och jag har en frekvent återkommande konversation som brukar låta något i stil med:

M: Shit vad du ser ut nu (tittar bekymrat på blåslagna ben).

E: Ehm, ja. Lite så.

M: Du kanske inte ska ha kjol på ett tag (antagligen ironi, jag har sällan kjol och om jag skulle ha det skulle jag ha heltäckande strumpbyxor for sure).

E: Nej. Men jag får ju blåmärken lätt. Jag är ganska försiktig (försöker se söt och förtroendeingivande ut, väl medveten om att om det är någon man INTE lurar är det mannen som känner mig bättre än jag själv gör).

M: Ehhhh, nej. Du cyklar nedför berg i skogen och ramlar (ironi som gissningsvis syftar till att det behövs lite mer än att nudda en liten gren för att fylla benen med, jag cyklar ju inte nedför berg, jag cyklar ju hellre uppför berg).

Sedan ser min äkta hälft lite bekymrad ut, muttrar något om ryggskydd och så pratar vi väl inte mer om det tills nästa gång jag lyckats testa att missbedöma min egen förmåga och cyklat och vält och drämt benen in i sten, farit över styret eller fått 9,5 kilo kolfiberkärlek över mig. Och blivit lite bättre på teknisk stigcykling. För övrigt smet jag förresten förbi stan efter inspirerande lunch och handlade belöningen för över 4 minuters planka. Onödigt, lite småfånigt, men fint. Förstå hur snabb jag kommer att bli med sport-BH i GULD!

20121128-151941.jpg

0
6 comments

Kommentera gärna, då blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like