Det finns två par skor jag inte klarar mig utan. Mina spd-skor från Shimano och mina Lundhagskängor. Spd-skorna börjar bli lite slitna och jag hoppas väl hitta plats för nya i ett hörn av plånboken under säsongen. Men Lundhagsen, de bara går och går och går. Både sommar- och vintertid. Och när det gått tillräckligt kan man sula om dem – lite som att byta däck på hojjen. 
Ibland höjer folk ett förvånat ögonbryn när jag dundrar in på jobbet iklädd jeans, kavaj och feta vandringskängor – men jag älskar verkligen de där skodonen så himla mycket att de får följa med överallt. Ut i skog och mark och till jobbet. Kanske inte tar dem till jobbet när de nyss blivit infettade för då luktar hela kontoret tjära – en doft jag visserligen tycker är underbar – men den passar bättre på stigar än på kontoret.
Kommer ihåg lyckokänslan när jag hade dem på mig första gången. Det var coolt att ha en riktig känga på foten. Lite stelt och ovant men det kändes verkligen att det var riktiga skor, och nu vill jag ha dem jämt. Bättre än obekväma klackar om man vill bli ett snäpp längre dessutom och tillsammans med min Richmond toppar de listan över prylar jag har roligast med. Jag ger livet en känga istället för att ta det med en klackspark, och det funkar lika bra i skogen som i stan.
Ägnar mig för övrigt åt söndagsnöjet fetta in älsklingsskorna och det luktar tjära och friluftsliv i hela mitt lilla hus. När kängorna fått sitt ska jag byta till Race King (det är vår nu!) på Richmonden och byta slangen som pyspunkar på min Canyon. Pysselsöndag är bra skit det.
2 comments
Jag drömmer också om ett par rejäla kängor! Nån gg, nån gg! Än så länge terrängar jag runt i samma dojor som jag tog ut under min tid som byggplatschef haha… Fula as är de men supersköna ute i skogen 😉
Hmmm…men det är ju lite skit samma hur de ser ut så länge de är sköna i skogen!