Hej vänner! Jag är inte i Kvänum och kör Första majloppet, mest för att jag inte hittade någon att åka med och det var nog lika bra för nu får kroppen det den vill ha. En sovmorgon. En riktigt lång sovmorgon. 10 timmars sömn följt av en rejäl frukost. Jag har dessutom funderat en del på det här med att jag mest tränat på att vara sjuk i vår. Så trött och hängig, och visst så blir det ju lätt när livet är lite rörigt. Formen är skitdålig och alla mina idiotförsök att förbättra den slutar såklart i att jag blir sjuk igen. Avslutade penicillinkur igår och känner att jag har fått nog och behöver ta hand om mig lite bättre.
Så vad göra? Jo – introducera depåstoppsloppstänket! Ni vet när man kör ett långlopp med målet att ta sig runt, tjöta lite med dem man ligger och kör med och stanna och äta för mycket bullar och saltgurka i depåerna samt passa på att byta några ord med funktionärer. Hinna kolla på vitsipporna på Billingen, stanna och krama trollet på Mörksuggejakten, plocka upp cykelpumpen om man tappar den. Lägger till några övriga ledord i tänket också.
Jag behöver mer sömn. Jag behöver äta bättre, slarvar särskilt med återhämtningsätandet just nu och då är det skit samma ifall man varit duktig med frullen. Jag behöver långa skogspromenader. Ensamturer och turer med vänner. Kängor på – i skogen blir jag hel. Sparka på kottar, vandra stigar, sitta vid en bäck och lyssna på skogsljud – har alltid vandrat mycket i skogen men glömt bort det under det senaste halvårets turbulens. Sedan blir det fikacykling på hög nivå. Det räcker med ett riktigt hårt pass i veckan, resten får vara lugnt och fint. Återhämtning, snacktempo, social cykling och stabilitetsträning. Det är vad jag har form för just nu och då får det vara så. Hellre det än sjuk. Wish me luck – Plan B, version femtioelva: depåstoppsloppstänk, here we go!
1 comment
Det låter som en väldigt sund plan. Krya på dig ordentligt nu!