Man glömmer aldrig första gången

Första gången glömmer man aldrig. Det är galet mycket känslor inblandade. Man är förväntansfull, nervös, pirrig, lite osäker och fundersam. Man längtar, men ändå inte. Kommer det att gå bra? Tänk om man gör fel? Kommer det att göra ont eller bara vara underbart bra? Och när det väl händer, när det väl är dags att göra det för första gången då är det både härligt, underbart, nervkittlande och pirrigt, fantastiskt och roligt och smärtsamt jobbigt.

Såhär nervös var jag i startfållan när det var dags för min första gång i april 2010. Sedan dess har jag bytt både klubb och cykel och blivit lite snabbare och mindre nervös!

Jag pratar om att cykla sitt första långlopp såklart. Jag fullkomligen älskar långlopp! Min första gång var Kolmårdsbiken för några år sedan och det var det absolut jobbigaste jag gjort men också något av det roligaste jag någonsin gett mig i kast med. Jag hade aldrig cyklat så långt. Jag hade aldrig suttit i sadeln så lång tid. Jag hade ingen aning om att det kunde vara så vansinnigt jobbigt men ändå kul och väl i målfållan trodde jag aldrig att jag skulle vilja cykla igen. Det tog bara några timmar innan jag var sugen igen. Ett långlopp är en fantastisk utmaning som blir vad man gör det till. En vacker tur på cykel eller en mjölksyrapumpande utmaning, det är bara att välja vad man vill ha. Ofta har långloppen dessutom en kortare variant för dem som vill testa halva distansen eller känner sig i lite mindre bra form.

Nästa helg, den 19/5 är det dags för årets upplaga av Kolmårdsbiken (datumet blev framflyttat i år, oftast går det ju i april – nu får vi cykla underbar Kolmårdsskog i vackra maj) – och jag har paxat en plats på startlinjen. Jag vet inte på vilken cykel ännu, men jag är anmäld till 55 km tävling. Formen är ju katastrofal och det är depåstoppsloppstänket som gäller. Jag kan inte pressa mig för mycket om jag ska komma i form igen och hålla mig frisk. Nyckeln till det är ju att ha kul – och långlopp är ju just kul. Jag längtar, och jag hoppas att det blir mycket folk i startfållan. Fick lite finfin insiderinfo om banan idag när vi var ute och härjade Kolmårdsskog: den är torrare och finare och roligare än någonsin, jag längtar, det är ju faktiskt hemmastig (jag bor utanför Norrköping) och jag hoppas att vi syns i startfållan på söndag!

Här hittar du anmälan och allt annat du vill ha koll på inför Kolmårdsbiken. Häng määäää!