I fredags kom Karla förbi mig med Emi och god mat och förslaget geocachepromenad. Jag var väl lite skeptisk till geocaching, som gammal orienterare och per default skeptisk till allt nytt tills jag testat tyckte jag väl att geocache är FUSK. Karta och kompass ska det ju vara. Geocaching är skattjakt – folk har gömt saker utomhus och man letar upp dem med hjälp av gps och app! Svårighetsgraderna varierar och det finns cachar både i stan och ute i skog och mark.
Som sagt, skeptisk. När Karla dessutom föreslog en cache som hette Mount Ättetorp tvekade jag väl lite och tyckte att det där Ättetorp är ju mest en massa trista höghus. det kan väl inte vara något att ha heller? Dessutom tyckte jag att 75 spänn för en app var hutlöst. Men jag var lite nyfiken ändå, fult är ju kul ibland så varför inte. Och vet ni vad – när vi tagit oss till cachen, först igenom höghusområdet i Åby och sedan upp på ett litet berg i skogen bakom var det allt annat än fult. En kilometer hemifrån har jag utsikt som heter duga. Man ser Bråviken, Norrköping, Kolmårdsskogarna, Yxbacken, Åby och Jursla. Och solnedgången var fantastisk, vi satt på berget och pratade medans solen dalade. Man ska väl inte vara så himla fördomsfull heller! (Jag köpte förresten appen. Lätt värt 75 spänn!)
7 comments
Åh vilken underbar kväll det blev! Tack! =)
Tack själv fina du!
Cacha är kul. Man får se mycket man inte visste fanns!
Mähvaff…hur blev jag anonym!? Nåja, det är iaf kul att cacha! 🙂
Haha, konstigt! Det är kul, ser fram emot att upptäcka massa coola platser 🙂
Vilken söt Hund!
Eller hur! Riktigt fin vovve den där Emi!