Föråkte höstmilen igår, tredje året i rad – fin tradition att vara med och köra framför supersnabba löpare. Imponerande hur fort de springer, grabbarna i täten bara studsar fram!
Danne och jag körde terrängspåret baklänges till starten och var blöta, skitiga och kalla – mina händer värkte av kylan, inte ens vintervantar värmer när de är dyngsura! Mot slutet kunde jag inte växla och knappt låsa upp dörren hemma. Men det ordnade upp sig, Danne har en bubbelpool och efter en halvtimma i varmt vatten och en omgång mat var känseln tillbaka i fingrarna!
