Det känns trendigt och på tapeten att ogilla selfies. Man ska sucka och himla med ögonen åt folk som postar svettiga gymselfies och sedan himla/sucka/förfasa sig ännu mer åt att de berättar på Facebook om sina träningspass.
Och visst – det finns selfies och så finns det selfies, det finns statusuppdateringar och det finns statusuppdateringar – men vet ni vad?
Jag VILL faktiskt se bilder på mina vänner, jag tycker att det är kul att se dem sådär härligt, lyckligt endorfinhöga och nöjda. Jag VILL inspireras av att andra har tagit i så att det värkte i armarna och sved i benen, jag VILL att folk delar med sig av det som är viktigt för dem – och i mitt flöde är det träning, träning, massor av träning. Har du cyklat långt? Har du lyft tyngre än vanligt? Är du alldeles gladlycklig efter ett toppenbra pass på gymmet med en kul instruktör? Sluta inte berätta om det – och sluta för all del inte instagramma en selfie när du gör det du helst vill göra – jag och gissningsvis fler med mig tycker att det är kul att se. Det peppar mig och ibland försöker jag peppa tillbaka. Jag blir inspirerad av att ni tar hand om er själva, jag får idéer till min egen träning och jag tar mig iväg om jag någon gång mot förmodan fastnar i soffan. Mer svett-selfies och inspirerande tränings-statusar åt folket!
Vill du inte se svettiga mascararänder under ögonen, vill du inte höra om träningspass, blir du alldeles trötti själen av att höra om hur långt någon cyklat, hur fort någon sprungit eller hur kul core-passet var? Avfölj.
Några av mina – kanske inte helt vackra selfies på instagram. Upplösningen blir ju sådär när man vänder på kameran i iphone men vafan. Ni gör det – jag gör det. Och en gång fick fina lillsyrran vara med.
(Själv avföljer, eller följer inte alls från början, om det plutas med munnar, visas urringningar och små spetstrosor eller dagens outfit med anspelning på att se så sexig ut som möjligt. Eller läskigt stora muskler och felaktiga kroppsideal. Och sprit/öl/party-spam. DET stör jag mig på.)
