Vet ni, en sak jag tycker är lite jobbig inför Kolmårdsbiken är att april varit en månad utan långpass (tre mil är mitt längsta) och kvalitetsträning. Jag har mest lallat runt och haft ett högt påslag av stresshormoner som hjälpte till att förse mig med en brakförkylning lagom till sista chansen att samla lite mil och någonstans gnager drömmen om att vara snabb trots tidigare utläggningar om att jag ska tävla mig i form.
Funderingar som att jag kanske inte ska tävla eftersom det kommer att gå pinsamt långsamt far genom huvudet. Folk tenderar att tro att jag ska vara lika snabb på hojjen som på tangenterna – men hey, man blir inte snabb av att blogga och se snygg ut på bild hörrni och jag kanske borde strunta i att ställa mig på startlinjen på lördag?
HALLÅ HÄR! Stopp och belägg, Elna för i h-vete – vad är detta för dumheter?!?Ni kan nog gissa ungefär vad jag hade sagt till vem som helst som kommit till mig med samma funderingar?
Tok där, hade jag sagt – en tävling som är 55 km härlig skogsstig är ett perfekt tillfälle att få ett fint långpass i benen inför resten av säsongen. Kör, bara, kör – men gör det i din takt. Se till att ta det lite lugnt i första halvan så du inte väggar dig – och passa på av att njuta av att köra ett vackert lopp på ovanligt torra Kolmårdsstigar utan att hetsa efter en tid. Samla mil, samla stig, njut av hejarop och stanna i depåerna och mumsa banan och saltgurka. Klart som f-n du ska tävla – det är ju skoj, folk skiter fullkomligt i om du kör fort eller långsamt (möjligtvis tycker folk att man är en tråkmåns om man DNS:ar med ursäkten för lite träning)!
Foto: Eskil Laago
0
