Mjölken är slut. Jag har glömt att tanka bilen och höll nästan på att somna bakom ratten i en annan bil på väg hem. Jag fick fullständig panik på min resväska när den skulle packas (det finns inget jag är så allergisk mot som den där sablans resväskan – åhhhh, jag får rastlöst ledset kliande i hela kroppen av att flytta på mig när jag är trött) och det blev fläckar av trötta tårar på skjortan jag skulle haft i morgon och till slut åkte jag inte dit jag skulle åkt och med det följde dåligt samvete över att jag inte kunde pressa min trötta kropp att flytta sig till dit den behövdes. Namn blandas ihop, det tar tid innan jag svarar på cykliga mejl och jag låtsas ha stenkoll medans jag febrilt letar i minnet efter något jag glömt bort fastän det hör till mina uppgifter att hålla reda på det och i magen gnager det dåliga samvetet över att inte räcka till åt människorna jag älskar.
Jag är vrålhungrig men orkar inte äta utan nöjer mig med att öppna kylskåpsdörren och stirra argt på grönsaker och fina råvaror som inte lagar sig själv. Det blir man ännu mer hungrig av och då gnäller jag på J för att han inte gjort ditten eller datten och glömmer fullständigt bort att han fixat massa annat.
Människorna som står ut med mig är fantastiska. De där som ser att jag inte alls är så värst inspirerande hela tiden, de där som älskar mig fastän jag står och gråter rakt ned i en resväska. Som inte blir arga för att jag inte ringt på ett halvår och som inte kräver att jag ska vara på hela tiden. För jag är på eller av och just nu ganska av – och egentligen har jag inte alls lust att berätta det för er, men nu gör jag tydligen det ändå för ibland blir jag lite förvånad över hur lätt det är att tro att jag alltid är glad och träningspepp och har massa skojiga saker på gång. Precis som jag ibland kan glömma att de som inspirerar mig också är helt vanliga människor med ups and downs och skitdagar.
Det är som tur är bara två veckor till semester. Jag hade planerat tre veckor men vis av erfarenhet (väggen är kall och hård, tro mig, jag vet) tar jag ut en extra vecka, om man inte unnar sig ledigt när det är på det här viset blir det kaos och katastrof. Och just den där extra veckan, den veckan ska jag vara förbaskat upptagen med att göra ingenting. Gärna tillsammans med mina fantastiska kära.
1 comment
Glöm inte bort att ta hand om dig själv!
Och för övrigt så är det helt okej att ha dåliga dagar (och veckor), vi alla har det och jag tror att det är bra att vara öppen med det för då brukar det bli lättare att komma tillbaka upp 🙂
Kram