Alltså. Jag är inte det minsta nöjd med min tid, men tycker jag gjorde en fin insats ändå. Mitt favvoväder, lite småkyligt och hyfsade ben. Tre stopp för att fixa ett återkommande krångel med kedja som trillade av trissa – och strax innan 1km-skylt och slutspurt och liten möjlighet att fixa 3.30 trampade jag sönder den. Försök cykla med böjd länk. Näh.
Svor och fipplade och såg 3.30-chansen försvinna och sprang en kilometer genom Mora med trötta ben och bra publikstöd. Min bästa tid hittills, 3.41 – men jag känner liksom att jag kan bli mycket bättre än sådär. På’t igen om ett år!
J körde förresten på 3.03 – är så stolt så jag blir alldeles knäsvag. Han är grym.
En grej till förresten – damerna fick ett eget startled – åh, vilken himla fin grej, tack Cykelvasan!
