Just såhär pepp och glad och lycklig var jag en stund idag. Vi testkörde fina cyklar på Test the Best med Specialized och Sportson Jönköping och den där minen – den är tagen efter ett varv på Hallbytekniken med en S-Works Epic, en sådan där fulldämpad men superlätt hoj som var helt ljuvlig att köra.
Men en grej – det där var också enda stunden den här helgen jag faktiskt kände mig pigg. Jag är så vansinnigt trött just nu – mina depåer tog slut förra fredagen och jag har inte haft möjlighet att ta igen mig ordentligt. Resultatet är den där farligt hopplösa livet-efter-väggentröttheten, den går liksom inte att beskriva. Som tur är har jag blivit bättre både på att förebygga den och på att fixa mig ur riskzonen när jag som nu pushat mig ett snäpp för långt.
Jag tror att det är viktigt att tänka på det – att det är inte alltid så peppigt och kul som det ser ut. Inte för någon. Vi är små, vi är trötta, vi har grejer i bagaget och vi får inte alltid ihop det, men det är lätt att lura sig själv att alla andra alltid mår bra och fungerar. Så är det sällan, men de flesta väljer ju bara att visa upp sitt bästa jag.
När jag funderar över veckan som kommer är det i termer som prioritera bort för att kunna hitta luckor för att ta hand om mig. Sova lite extra. Träna, men bara sådär så att det blir goa endorfiner – inte så att det sliter. Fylla badkaret med bubblor, gå en morgonpromenad på en skogsstig och bryta ihop för att komma igen.
(Och förresten, vi provade coola hojar. Jag körde en Fat Bike, en sådan där cool lekhoj med höj- & sänkbar stolpe, en grym hardtail med kolfiberhjul och som jag nämnde, en S-works Epic. Jag ska berätta mer om dem i veckan, men jag måste chilla lite först.)
