Stockholm. Hammarbybacken. Intervaller, styrka och fantastiskt häng med fina människor. Tobbe, Jenny & Jimmy och mjölksyra – det märktes liksom inte alls att det var mulet och regnigt. Den här gråmulna Stockholmshelgen passerade galet fort – sådär som helger med vänner man saknat och längtat efter lätt gör. Och. Egentligen skulle jag gärna stannat i storstan minst en hel vecka – vår kära huvudstad är full av fina vänner som jag träffar alldeles för sällan och saknar mycket. 
20 sekunders full fräs uppför, 60 sekunders paus. Låter enkelt. Men fy fabian vad blodsmak man har på sista. Tobbe gör segergest halvvägs. Ironiskt förresten att jag gjort loggan till Stockholms Brantaste men inte varit i närheten av backen förrän nu.
Stort gilla på utegymmet i Hammarbybacken. Det var blött och regnigt, men vad gör väl det när man har världens bästa träningssällis? Absolut ingenting.
Tobbe & Jenny lyfter lite.
J ser ut att kämpa litegrann. Han var annars såklart snabbast uppför backen fastän han är den av oss som tränar minst.
Lite såhär man tänker sig att den första dagen i november ska se ut, eller hur? Mulet, disigt, men rätt vackert ändå.
Finfina! <3
Skyltar jag bara sett på bild innan. Mvh, kusinen från landet.
2 comments
Hej! Stockholms brantaste backe finns ute på Tyresö Brevik, Kråkvägen heter den. Man orkar faan inte upp där , knappt.
🙂
Alltså…jag bor ju för tusan i skistar-land och inte tusan finns en sån där käck skistarskylt här inte. Jag vill också se en på riktigt…lantis som jag är. (Vad jag egentligen ville ha sagt vetefasiken)…
Men du, fina bilder och härligt jobbat!