I söndags cyklade jag ett härligt distanspass solo med den öländska vinden som sällskap. Mina distanspass när vi är på Öland går alltid längst med Alvarsmarkerna på västra sidan norröver, där löper en grusväg längs med kusten och vinden får avgöra vilket håll jag kör åt. Först motvind – sedan flyga hem i medvind.
Hursomhelst – jag hade hoppats på sydlig vind i söndags, eftersom jag sällan cyklat långt söderut – men såklart var vinden nordlig. Jag trampade från Långerum ut mot kusten på västra sidan och cyklade sedan så långt norrut det gick. Hela vägen till fyren, Långe Erik, på Ölands norra udde.
Det var riktigt segt i motvinden och när jag passerat Byxelkrok och körde på stigarna över Neptuni ängar fick jag hålla hårt i cykeln, kantvindsbyar ville knuffa mig åt sidan.
Caféet ute på norra udden var stängt, så jag petade i mig lite av min medhavda energi, andades havsluft, tittade på vågor och fotade fyren innan jag vände om om och gav mig i kast med de fyra milen hemåt.
Byxelkrok
Raukarna i Byrum
Byrums raukar och RC:n med kalkstensstänk.
Så långt norrut man kan komma.
Motvindstrött men go’ & gla!
Långe Erik och Snabbe Scotten.
Långe Erik, fyren på Ölands norra udde
