Jag är för trött för att blogga nu men måste berätta. Om cykellycka i mängder och en fantastisk kväll med Eksjö som bjöd in sig själva och andra klubbar till världens bästa träningstillfälle. Fartigt, kravlöst och utmanande efter egen förmåga. Barn. Vuxna. Elitmotionärer, snabba juniorer, ungdomar och veteraner. Multisportare och långloppsåkare, xc-specialister och nybörjare – alla samsades, körde skiten ur sig och hade tokigt kul ihop på Ränneslätt. Ränneborgscupen – nästan som en tävling, men ändå inte – däremot en inkörsport för att upptäcka hur kul det är att tävla.
BrittMarie, Fia, Jossan & jag packade ihop oss i bilen och körde de fem milen till Eksjö för att vara med. Väl där träffade vi på mängder av bekanta ansikten – massor av klubbisar från IKHP var där och såklart även från de andra klubbarna i Jönköping. Eksjö samlade såklart ihop flest och stod dessutom för en fin publik som hejade på och peppade.
Banan var magisk. Den var mjuk och flowig, lättcyklad och superrolig och delar av den kände jag igen från Ränneslättsturen – ni vet den där delen som böljar sig fram upp och ned och i härliga snirklar med ganska sandig men ändå fast stig? Den delen man tänker med långloppstrött hjärna att det vore roligt att cykla när man är lite piggare. Just där åkte vi varvbana, på det gamla militärområdet med en och annan gammal bunker och kartongfiende bredvid stigen. Det var så roligt.
Mina ben var pigga men utan klipp, svårt att beskriva känslan. Det var roligt att cykla men det fattades powpow. Hängde på Fia & Jossan ett tag men fick liksom lägga ned och köra mitt race. Tung i huvudet, trött i benen, väldigt flåsig – jag kände mig liksom sliten. Någon minut var jag uppgiven över att inte orka hänga på – men det gick fort över och jag fokuserade på att ha riktigt, riktigt kul och lyckades. Tog inte så många kul bilder dock – sådär blir det ju ibland, man hinner inte fota allt. Hursomhelst, Eksjöcyklister: tack för den bästa kvällen på mycket länge, ni rockar!
