Gjorde lite av en comeback ikväll – äääntligen kan och får jag köra igen och nu har jag förstås lite jobb att göra för att hitta min standardform, den där jag kör mitt snabbaste i skogen och har som roligast.
Kroppen är ju som tur är ganska finurlig. Det man tappar fort bygger man också upp ganska fort. Det som försvann under kadunkaförkylningsperioden följt av en viloperiod efter operationen är typ kondition. Det känns så himla jobbigt när man ska dra igång igen men det går ganska fort att hitta tillbaka.
Idag blev det några varv på Vistabanan med Fia & Jossan. Kändes som mina långsammaste varv ever men samtidigt – så himla kul att vara tillbaka på skogshojen. Fastän det var jobbigt kändes det härligt, det där med att cykla MTB är minsann helt galet fantastiskt. Det finns ingenting i hela världen som är så roligt. 
Foto: Josefine Ahlström
1
3 comments
Vad härligt du!
Blir det några tävlingar i höst?
Långlopps-SM, Västgötacup i Hallbyb och på Vista. Lite lagom sådär, vi ska ju greja med huset också. Ska du köra ngt? 🙂
Att cykla kluriga backar är alltid rolig träning på mtb. Hemligheten är för det mesta att inte ha för lätt växel och fördela tyngden rätt och inte lyssna på när tankarna börjar snurra i stil med ”det går inte”.