Efteråt fick jag lägga mig ned i gräset. Allt snurrade – varenda sak jag har i huvudet gick runt, runt, runt och allt gjorde ont. Ett tag trodde jag på riktigt att jag skulle svimma. Det kändes så otroligt ensamt, fastän det var massor av folk i närheten. Konstig känsla – att ligga där och känna sig trasig och trött och titta upp på en blå himmel som snurrade runt fastän det inte fanns ett enda moln på den som kunde snurra. Sedan kom Fia med en banan och lite energi, omtanke och vatten gjorde att jag snabbt kom tillbaka. Och hängde på för att rulla ned. Kontraster – på morgonen stirrade jag upp i taket i ett undersökningsrum, där det satt en plansch med palmer och blå himmel, och på kvällen stirrade jag upp i riktig himmel, svettig och skitig efter träningstävling.
Jag skulle såklart inte kört träningstävlingen igår. Fast mentalt behövde jag den. Jag behövde den där avkopplingen som en träningstävling innebär. Att stänga av allt annat och bara köra på för fulla muggar på en riktigt bra tävlingsbana tillsammans med ett stort gäng andra människor som också älskar att rejsa. Nu ska jag ta det piano några dagar så kroppen får läka det som behövs läka, att hålla tävlingsfart hjälper inte direkt till på traven, fast det var mental energi in på kontot som verkligen behövdes.
0
