Höstcyklingen, kära ni – jag undrar om den inte är den absolut bästa? Långa stigfinnarpass i skog som doftar sådär maxat mycket skog, ni vet när solen värmer upp fuktiga löv, när visset gräs prasslar och doften från söt ljung blandas med jordiga toner. Och alla vackra färger. Åh, vad det är härligt.
Dessutom infinner sig någon form av lugn om hösten. Ett lugn hos naturen. Och ett lugn hos cyklisterna. Båda är liksom klara med sitt för säsongen och prestationsångest är som bortblåst till förmån för att bara njuta av det allra sista.
En bild Jimmy tog på mig en härlig höstdag i Åby utanför Norrköping för två år sedan, strax innan den där hopplösa norska cykeln gick sönder i kolfibret igen. Saknar Norrköping. Men inte hojen.
4 comments
älskar bilden!
Jag älskar de få tillfällen när Jimmy plockar fram kameran för han får till så himla fina bilder. Det är alltid lika spännande att se hans perspektiv av platser.
Eller tvärtom, det är ju NU tävlingssäsongen verkligen drar igång och formen börjar infinna sig! Med vänlig hälsning, crossarn 😉
Äsch, jag har ju ingen cross 😉