En plats att kalla hemma – den bästa platsen i hela världen att spendera en eftermiddag på. Jag skulle tränat igår, men en liten känning i halsen satte stopp för planen, jag måste ju vara så extremt försiktig hela tiden för att hålla mig frisk. Jag stannade hemma och småpysslade utomhus och tänkte många gånger om att jag är så otroligt glad och tacksam att vi till slut hittade vårt hus, och att vi hade sådan tur som hittade ett så unikt hus som passar oss så himla bra och dessutom inte behövde leta länge.
Så, igår grävde jag fram lite mer av torpargrunden vid det gamla huset som har varit snickarverkstad, hönshus och kanske att man någon gång way back in time också haft en gris eller något får därinne. Åren har byggt på ovarsamt med jord och skräp och vi måste gräva fram grunden för att ha en chans att rädda så mycket som möjligt av det gamla. Och det vill vi ju – det äldsta här är från 1700-talet.
Sedan plockade jag månadssmultron direkt ur landet och åt sittandes på kanten av pallkragen. Tänkte att jag borde rensa ogräs bland jordgubbsplantor och smultron innan vintern kommer men hade ingen lust med det igår.
Tog min svampkorg istället och gick in i skogen bakom huset, ned mot Röttleån. Katterna Pixel och Widget följde med – de gillar inte att jag går min väg, så om de ser att jag går följer de med mig, försiktigt och oroligt jamandes om jag kommer för långt ifrån dem. Det fick bli en kortis – hämtade (ja, hämtade – det finns såpass många) några fina små Karl-Johansvampar som jag stekte och åt till omelett.
Solen sjönk bortom ängarna – och jag såg hur himlen glödde därborta över Vättern. Hela jag känner mig lugn och lycklig när jag tittar på vår vy hemifrån. 
