I förrgår när jag var ute och cyklade i vintern frös allt utom jag. Bananen, bakväxeln, bidonen – och strax efter att jag tagit den här bilden frös även telefonen ihjäl. Teknik och femton minusgrader är inte alltid lyckat.
Hursomhelst. Visst är det vackert? Jag tog en omväg sista biten hem och just här var det så vackert. Ibland blir jag så glad att jag inte väljer den enklaste och snabbaste vägen, varken när jag ska hem från ett cykelpass eller i livet – för alla de där snåriga omvägarna jag valt har sett till att jag fått vara med om så himla mycket. Visst – många saker jag tagit mig för har inte varit helt intelligenta såhär i efterhand, men med det berömda facit i handen har jag lärt mig massor. Tänkte även på det häromdagen när ett blogginlägg hos Öijer påminde mig om min favoritdikt av Robert Frost. The Road Not Taken. Sista strofen värmer mig i hjärtat varenda gång:
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence
Two roads diverged in a wood, and I –
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference
4 comments
Men vad vackert! Jag har heller inte alltid valt genvägarna genom livet men har alltid tänkt att det som inte dödar det härdar. Vilket borde göra dig och mig till himla starka kvinnor i dagsläget!
Fuck genvägar! <3
Ang telefon som dör i kyla, hade en iPhone 5 vilken inte gillade kyla, batteriet tog slut fort i kylan. Köpte mig ett billigt powerpack på 2600 mAh på Biltema utifall och det har funkat jättebra. Med min iPhone 6 har jag inte haft nå bekymmer med ännu men powerpacket får följa med som nödkit ? Ett litet tips från mig bara.
Tror min börjar bli gammal!