Öppet brev till vintern

Öppet brev till vintern:

Kära vintern, för du är mig alltjämt kär – men vi måste prata.

Du fick en hint igår på facebook när jag via en statusuppdatering berättade att jag inte är färdig med snorsport i snö och bad dig sluta dumma dig med töväder. Problemet är ju bara det att du inte läste det (för i helvete vintern, följer du mig inte på facebook?) för idag är ju vår gräsmatta grön. GRÖN? Den var ju vit igår. Hur tänkte du där?

Det känns inte alls vårigt och hoppfullt att du smälte fram kattbajsarna, fågelfröskräpet, vissna jordgubbar och grågrön gräsmattelera redan i januri. Det känns inte alls okej att du smälte bort skidspåren grannen gjort på gärdet härintill. Det känns inte det minsta rättvist att du smälter bort alla andra skidspår heller för den delen, för jag är faktiskt inte färdig med vare sig dig eller snorsport i snö.

Kära vintern. Jag är jättearg på dig nu. Om jag var fem och du var min lillebror skulle jag (i smyg) nypa dig hårt i armen och sno ditt lördagsgodis. Om du var min sambo skulle du få en dödande blick, en dramatisk suck och en sorti medelst smäll i dörr. Om du var min kollega skulle jag plantera smörgåskrasse i ditt tangentbord när du går på semester. Om du var…jamen du fattar, jag är verkligen sur.

Du förstår, jag förstår inte hur jag ska orka mig igenom vecka efter vecka med blask och plask och plusgrader. Det är så ruggigt när det är blött och några plusgrader så att jag fryser så att min chef tror jag har feber och skickar hem mig. Och häromdagen sa min mamma att hon tror att jag kan bli jättebra på att åka skidor men du tänker liksom inte ge mig chansen att lära mig ordentligt?

Jag hyllar dig när jag kan. Jag postar gnistrande vackra bilder på dig på instagram – med hjärtan och glada hashtags, jag förespråkar utomhusträning även när du levererar minusgrader och jag älskar verkligen vinter. Men alltså. Fyra veckor vinter och sedan ger du oss fem plusgrader och tö? Tycker du att fyra veckor med snö räcker?

Vintern. Jag tycker inte att det räcker. Du får fanimej ta och lyssna, lägg av att töa och ge oss tillbaka snön, minusgraderna, rimfrosten och isarna illa kvickt – det är liksom bara att knäppa på lite kyla och ett snömoln, jag lovar att om du fixar det fort är det här glömt på nolltid och kvar finns bara kärlek och frostigt vackra ögonfransar.

Varma hälsningar,
En som hatar blask.

P.S. Jag valde ut en bild till det här inlägget som du kan använda som målbild ifall du känner dig vilsen och behöver lite hjälp på traven.