Det är som att alla intryck från EM liksom etsat sig fast på näthinnan och i hörselgångarna. I går kväll, när solen sjönk över Kvarnskogen, stod jag och njöt av motljuset och körsbärsblommorna men varje gång jag blinkade var jag liksom tillbaka i myllret av publik, volontärer och cyklister. Inatt sov jag lätt och lite oroligt och jag vet att det flera gånger i drömmen flimrade förbi EM-minnen bakom stängda ögonlock. Så himla många fina minnen det har blivit.
Jag ska sammanställa bilder, berätta mer om livesändningen och om panikmekandet på Sportson innan min start, om ljud och om banan under veckan. Om magin, för överallt möts man av exakt samma ord som jag använt tusen gånger. Magi. Det var magiskt. Oavsett om man var publik, åkare eller volontär var det en upplevelse som verkligen etsat sig fast.
