Igår hade jag lovat bort mig till en podd och skulle träffa en journalist på kvällen. Med cykel. På Vistabanan. Med Anders som sidekick. Fast, i sista stund ringde journalist från ett blåsigt och mulet Jönköping och bokade om. Blåste för mycket för att göra ljud och var för mulet för att få till sådana där galet braiga bilder som man vill ha till stor och viktig kund. Jag höll med honom, det var nog bättre att vänta och när jag lagt på luren försökte jag få tag i födelsedagsbarnet Anders för att meddela honom, men han hade ju redan satt sig på hojen och svarade inte i telefon så jag bestämde mig för att köra ut till Vista ändå och möta upp honom för lite rull. (Utelämnar väl storyn om att jag backade in äventyrsbilen i V70:n på väg dit och kaos uppstod på hemmafronten.)
Det blev en riktigt bra runda på Vista. Efter första varvet kikade solen fram och på tredje varvet var det vindstilla, motljus och försomrig fågelsång – tänk om en vetat det, för det hade blivit grym pod och superbra bilder. Så typiskt. Men – det gjorde liksom inget, får man rulla Vista är man alltid nöjd och jag fick dessutom några små tekniktips, körde riktigt bra och att få äran att födelsedagsrulla med en vän är ju hur fint som helst!
Ni vet den där om att en inte ska pilla med mobilen när en cyklar? Hmmmm…jag tar en selfie och Anders pratar i telefon. Rullandes på stig. Ah, well – det gick inte så fort ialla fall och ingen välte.
