Inga ursäkter – bara SM-pepp

Ikväll har jag varit ute på ett rullpass. Gjort några igångdrag, tvärbromsat i sista sekund vid ett sprillans nytt stängsel draget alldeles rakt över stigen på en av mina nyaste nedförs-strava-segment, hoppat några gånger i trädgården och övat kurvtagning  mellan pallkragarna. När man cyklar lugnt hinner man tänka massor och jag har kommit på en grej.

Jag har inga ursäkter. Inte en endaste – jag har bara det allra, allra bästa och det är så himla fint och här kommer lite spontan och helt obeställd hyllning till samarbetspartners, familj och vänner:

Sportson i Jönköping ser till att jag sitter på den grymmaste av hojar och det är så himla kul att köra den. Dessutom löser de liksom alltid det jag frågar efter, oavsett om det är sistasekundenhjälp med nya handtag eller en ny ventil när jag snillat bort min gamla. Förutom världens bästa Scott Spark RC 700 från vännerna Sportson har jag ett par vita GripGrab-strumpor att skita ned, och ett par av mina älsklingshandskar att göra segertecken med vare sig jag vinner eller inte. Jag kör i finaste IKHP-klubbtröjan från Craft och jag har älsklingsglasögon från XKross by Sziols till det. Att köra för IKHP är förresten magiskt bra – vi är så himla många klubbisar och alla hejar på alla oavsett nivå och ambition.

Jag har knalligt rosa tejp att stötta foten med så den håller för att köra sitt allra fortaste och jag har tejpat så många gånger att jag vet precis hur jag ska fästa remsorna för att maxa avlastningen så jag knappt känner av min skada när jag kör. Jag har dessutom matchat nagellacket med tejpen – it’s all in the details, eller hur?

Jag har ett gäng människor omkring mig som alltid tar mig på fullaste allvar när det behövs. Familj och vänner om hejar på mig i det jag tar mig för, både i medgång och i motgång, som tänker komma och heja på i morgon och som ringer och önskar lycka till. Som inte tycker att det här med att jag emellanåt envisas att tävla i MTB är en insats värd att hejas på.

Jag delar livet med en fantastisk J som gått över min hoj lika noga som om den skulle starta i en världscup, för att se att allt funkar bra och att det inte finns några glapp och knasigheter någonstans. Och i morgon kommer han att stå där i langningszon med sportdryck och pepp och det där fantastiska leendet som gör mig alldeles knäsvagt lycklig.

Jag har verkligen inga ursäkter, jag har bara de allra bästa anledningarna att ställa mig på startlinjen och se till att de där tre varven jag ska köra inte blir en nervös pannkaka utan tre varv med riktigt, riktigt kul MTB-åkning. Helt ärligt, efter att inte ha tävlat sedan i maj, eller egentligen kört ett helt rejs sedan i april, tycker jag att det ska bli überspännande att se hur formen är i jämförelse med de andra tjejerna. Åh, det kommer att bli kul att tävla, vi ses i morgon i Värnamo!