Revbensfraktur enligt skolbok ger massor av pelargontid

Revbensfrakturer är odrägligt, som tur är känns det redan som att det vänt och går i rask takt åt rätt håll. Frakturen jag fick när jag klantarselvurpade, eller sprickan, följde skolboken exemplariskt. Först gör det liksom inte så himla mycket mer ont än att man känner sig ordentligt mörbultad och är blåslagen. Dagen därpå började det göra ont på ett lite oroväckande sätt men jag kunde fortfarande cykla – och cyklade gjorde vi ju, J & jag körde en mysrunda på Öland. Antagligen retade det upp skadan ordentligt. Dag tre cyklade vi vanliga cyklar ned till alvaret och därefter var jag helt förstörd, det gick från att göra ont när jag skulle upp på cykeln till att göra ont hela tiden.

Sedan följde härliga symptom som att man blir kallsvettig så fort det kittlar i näsan för man är så rädd för att nysa eftersom det gör sinnessjukt ont. Smärtan tilltog i en sisådär tio dagar och nu börjar den lägga sig. Jag ska helvila från att belasta i ytterligare några dagar för att inte reta upp det igen, men för den skull inte hålla mig stilla. Lite lugnt på trainern och några cirkelpass med benböj, tåhävningar och utfall samt promenader håller igång cirkulationen och det är ju fint för läkningen. I natt klarade jag mig med receptfria och lite skonsammare värktabletter, skönt och jag kan äntligen vända mig om i sängen utan att det blixtrar till av smärta!

Visst är min rosa pelargon fin förresten? Jag fick den i födelsedagspresent och den har fått hedersplats på vår gamla veranda. Jag gillar pellisar, har röda i fönsterlådorna och lite varstans i olika krukor och så har jag en vit i en trebensgryta på gårdsplan. De får överdrivet mycket kärlek när jag inte kan träna, en revbensfraktur enligt skolbok ger massor av tid att pyssla om pelargoner.