Jag hade gått med till ån tillsammans med katten Pixel och satt vid vattnet när J ringde. “Om du springer hinner du upp hit för att se himlen” sa han.
Jag skyndade mig hem och när jag kom ut ur skogen och upp på vår gårdsplan var det så magiskt vackert. Himlen verkligen brann över vårt Kvarnskogen när solen dalade bortom Vättern, och jag behöver väl knappt berätta hur lyckofjärilarma spritter över att bo just där vi bor?
1 comment
Så fränt! Älskar brinnande himlar!