Fullgung eller hardtail?

Det här med fullgung vs hardtail har vi ju pratat lite om tidigare, när jag har funderat över vad jag skulle köra på. De två senaste säsongerna har varit magiska eftersom jag fått sitta på världens mest underbara hojar från mina vänner på Sportson i Jönköping*. Förra året körde jag en Scott Scale RC 700, en lätt och superfin cykel med dämpning fram och vanlig stel ram där bak. I år har jag kört samma hoj fast model Spark – alltså med dämpning både fram och bak.

Båda hojarna har en lockout på styret med tre lägen så man kan välja om man vill ha dämpningen helt öppen, halvöppen eller låst och när man låser Sparken helt blir den förvånansvärt lik en hardtail, den känns sådär rapp, snabb och pigg som man kanske är lite orolig att en fulldämpad cykel inte ska kännas.

Jag kan vara på hur kasst humör som helst, varje gång jag går in i garaget och plockar ut min Spark blir jag fnissigt lycklig. Den är så himla, himla bra. Jag tyckte mycket om att köra hardtail men med fullgung kan jag cykla längre utan att få sådär trött-ont i ryggslutet, jag vågar köra fortare utför och tack vare gaffelns slaglängd (det vill säga hur långa gaffelbenen är, det som liksom är själva dämpningen) som är rejält tilltagen för att vara en XC-hoj blir jag modigare. 

Sparken väger ju något kilo mer än Scalen gjorde och så är det ju några delar till att pyssla om, men jag tycker att det är några futtiga nackdelar som verkligen vägts upp av fördelarna. Man får lite teknik “gratis” och man orkar längre eftersom kroppen inte behöver jobba lika mycket med småsaker på stigen. Det går att sitta ned lite mer om man vill det och det går att köra rakt över saker som man kanske körde runt med sin hardtail. En skön åkstil.

Det var lite omställning för mig att man kan köra på mer, i början fick jag många kommentarer i stil med “du måste sluta köra den där hojen som en hardtail”, men det tog någon månad sedan hade jag vant mig. Jag jobbar jättemycket med lockouten och favoritläget är halvöppen, då är det som att man får det bästa av två världar på något vis. Sedan kan jag ju erkänna att jag saknar min klättermaskin ibland när jag ska uppför något brant i stil med vår tävlingsbana men det går snabbt över – Scott Spark RC är en stigmumsarmaskin to die for!

RC-hojarna från Scott är ju verkligen tävlingsmaskiner så det grämer mig att jag inte kunnat tävla så mycket i år när jag haft den här fina, fina hojen. Men å andra sidan – säsongen är inte över, det kommer massor av roliga tävlingar under hösten och då ska det bli ren och skär cykellycka att stå i startfållan med Sparken.

Nu släpps cykelmodellerna för 2017 och cykelhandlarna runt om i Sverige rear ut 2016 års hojar för att göra plats – det är guldläge att fynda och för många är det också läge att fundera över vad de ska åka på nästa år och kanske klurar just på det här med fullgung vs hardtail. Har du möjlighet att satsa på fullgung tycker jag du ska göra det, det är magiskt kul!

—

*Det här är inte ett sponsrat inlägg. Jag skriver det för att jag känner för det, och för att många av er har undrat över det där med fullgung vs hardtail. Jag skulle vilja skriva en mer detaljerad redogörelse men har inte haft tid så istället slängde jag iväg några snabba. 

44