Att cykla in i magiska solnedgångar

Den är här nu, den här ljuvliga tiden på året då de flesta MTB-pass på Huskvarnaberget om kvällarna slutar med att man cyklar in i en magisk solnedgång. Vättern bjuder ofta på färgsprakande skådespel och Huskvarnaberget är en ljuvlig plats att njuta av dem.

Igår kväll var Fia och jag ute och körde favoritstigar tills det började skymma. Det blev sådär skumt inne i skogen att man inte kunde urskilja stigens alla detaljer när vi började rulla tillbaka mot IKHP. På krönet av backarna upp till Egnahem möttes vi av en riktigt färgsprakande himmel och bestämde oss för att köra bort till Utsikten.

Det var rätt mycket folk där. Ett nyförälskat par delade en flaska bubbel och satt nära, nära, nära varandra på en filt längst ut på kanten. Ett gäng ungdomar hade picknick på en filt. En gammal man facetimeade någon på ett annat språk. Och så vi då, med varsin cykel. Det var en fin avslutning på ett härligt träningspass, att stå där och se det magiska skådespelet när solen gick ned.

Sedan rullade vi hem genom fårhagen och jag kände mig så himla nöjd för det där passet var precis vad jag behövde efter ett känslosamt dygn. Jag lyckades koppla bort allt jag behövde koppla bort och benen var skönt trötta. Att cykla in i magiska solnedgångar är balsam för skälen.