Jag är överväldigad på så många plan. Jag är rörd och tacksam. Jag har sett varenda kommentar, men jag har inte hunnit svara på alla och läsa alla mejl och meddelanden ännu, men hittills har jag har tagit till mig varenda ord jag fått efter inlägget om vårt missfall igår. Det ni skriver går rakt in i hjärtat. Vi ska läsa igen ikväll, tillsammans J och jag.
Det är mycket känslor som dansar runt just nu, jag förväntade mig inte ens i närheten den respons vi fått. Jag är djupt in i själen sorgsen för många av er har haft det så tungt. Samtidigt är jag så otroligt rörd och smickrad över att ni valt att dela med mig. Jag är glad för många av er har solskenshistorier ändå, om sorg som till slut ändå blev någonting bra.
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Jag satt en stund i gårkväll och försökte svara på allt som trillade in men till slut fick jag stänga av och gå och lägga mig, rörd till av tårar flera gånger om. Jag har liksom gråtit klart ledsna tårar för oss men nu gråter jag liksom era tårar, ledsna för era sorger och glada för er omtanke. Fina, fina ni.
Någon skrev att människor är så fina, vi kämpar på oavsett. Så är det. Vi är fina. Ni är fina. Livet och kärleken och sorgen och glädjen – tillsammans blir allt så vackert.
Kärlek till er. Till dig. Massor med kärlek. Oavsett om du kände igen dig eller kände fastän du inte upplevt – massor av kärlek från oss. <3
