Pepp på att vinterträna som ett proffs? Här kommer mitt supertips* på hur du gör:

Näh. Jag skojar bara. Du gör det inte.
Du ska inte träna som ett proffs. Du ska träna som du.

Jag tror nämligen att du inte håller för att träna som ett cykelproffs (med ett gäng undantag vet jag att de flesta cyklister som hänger här är motionärer och elitmotionärer). Och då snackar jag inte bara om kroppen, den kanske absolut skulle fixa det om du bara tränade och inte behövde göra något annat – jag pratar om livet i stort.

Att få träna är galet viktigt. Men det är inte allt.

Du ska hinna med så mycket mer än träning. Du ska hinna med familj, nära och kära, du ska ha tid och energi till ditt arbete och till vardagsgrejer som måste göras. Dessutom behöver den som tränar mycket också mycket tid till återhämtning – en viktig aspekt vi som kombinerar mycket träning med vanlig vardag lätt glömmer bort eller prioriterar ned.

Satsa på ärlighet och smarta perspektiv

Jag tänker att vi som är seriösa i vårt satsande på tävlingsnivå i mastersklasserna också måste prioritera att vara seriösa och ärliga mot oss själva. Det är absolut viktigt att man får träna mycket, att man får känna sig stark och snabb och grym och kanske vara med och fightas om pallplats även om man inte kör på elitnivå, men just det där valet, att inte köra på elitnivå – det för med sig annat viktigt. Det är viktigt att hitta balans. Det är viktigt att ha smarta perspektiv, äta ordentligt och se till att man hinner med att få så mycket återhämtning som kroppen behöver. Och förstås, självdistans – ta din träning seriöst men lägg till lagom i mixen.

Att träna hårt går ju förstås superbra för oss, men vi får ju inte träna så hårt att vi inte orkar med livet. Den hårda träningen ska vara precis så hård att den fortfarande genererar energi för om vi alltid, alltid, alltid kör slut på oss kör vi också slut på våra jobb och våra relationer.

Utmaning är vår livsstil. Balansen är en viktig del av en utmaning.

Det är en viktigt del i vår livsstil att vi får utmana våra gränser, köra skiten ur oss med nummerlapp, utvecklas och fascineras av vad våra kroppar klarar av. Det är också en viktig del att komma ihåg balansen och att allting i livet är en helhet, har man licens i mastersklass tränar man just så. Och är man motionär måste man komma ihåg att den härliga träningen bara är en av alla fina pusselbitar i livet.

Så. Istället för att skriva om hur du tränar som proffsen kommer det snart ett inlägg där jag berättar hur du vintertränar som en cykelbloggare. Ett inlägg om hur jag lägger upp min träning, utan att ha cyklat så mycket att jag tröttnat på att cykla lagom tills tävlingssäsongen drar igång. Jag har tokigt mycket att göra särskilt efter flytten till Kvarnskogen – ett renoveringsobjekt gör ju förstås att det finns ännu mindre tid till träning och jag jobbar ständigt på balansen men får ändå till en ganska bra vinterträning. Det upplägget ska jag dela med mig av inom kort.

Men först är jag liksom väldigt nyfiken på att höra hur du tänker kring det här? Vill du leka heltidsproffs eller är du nöjd med att jaga snabbhet i kombination med balans?

——–

*Jag brukar akta mig lite för att träningstipsa för mycket – jag vet att jag kan väldigt mycket om träning och träningslära men utan utbildning eller coachningserfarenhet i ryggen kan jag tillräckligt mycket för att veta att det är en bra grej att vara försiktig innan man kommer dragandes med sanningar om hur man ska träna. Jag vill inte heller skriva någon på näsan – det som passar för mig kanske inte passar för dig, så ta det här inlägget med kärlek och en nypa salt. Det är liksom en reflektion jag gjort när jag sett att en del elitmotionärer liksom inte riktigt tar hand om sig utan tränar alldeles för mycket, sådär på ett ohållbart vis. Periodvis har jag förstås varit en av dem, för att leka proffs är ohyggligt roligt!

Bilden är från EM. Proffsiga tjejer som vintertränat bra!